ps-vireser.blogg.se

Lübeck är mys. Den lilla innerstaden är som en ö omringad av en kanal och fina hus och byggnader och hela den biten. Så efter en söndagkväll där med middag och lite sightseeing, kan vi konstatera att söndagar inte är en rolig dag att komma till en ny stad på. I alla fall inte till Lübeck – det var som en spökstad och nästan inga restauranger hade öppet. Det fanns typ bara pizza- & pasta restauranger och inte alls mycket vego, falafel såg jag inte ens så långt ögat kunde nå och vegetariska restauranger fanns inte på kartan.

Men i alla fall. Den sista dagen på Eurotripen vaknade vi och var båda rätt schletna och utmattade och snoozade längre än vad vi tänkt för att hinna att gå upp innan all frukost försvunnit överallt. Lyckan var därför total när vi hittade "Bäckerei Cafe" som har frukostmeny hela dagen lång (!) Så för bara några futtiga euros fick vi gott om gött bröd (vi fick peka ut exakt vilka vi ville ha av deras megasortiment), massor olika marmeladsmaker, honung, nutella och kaffe – morgonmaten vi har cravat i snart en månad liksom. YUMMIE & perfekt start på dagen med jättegullig personal som grädden på moset.

Efter en lång frukoststund med guld i mund tog vi en snabbis genom staden, drog på oss våra ryggsäckar och gick med tunga steg mot Marzipanstadens tågstation (ja, Lübeck är en marsipanstad tydligen och det märktes. Marsipan överallt som Bryssel har sina våfflor och hallå, croissanter med marsipan hittade vi - okej jag älskar både croissanter och marsipan, så det kanske är awesome?).

Jag tror vi får utse sträckan (utan några byten) Lübeck-Köpenhamn till den bästa tågresan under eurotripen 2013, det var skönt att det var direkttåg och att hela tåget körde på färjan från Puttgarden till danska sidan.  

 

Vi drog verkligen en snabbvisit i Köpenhamn, en av de snabbaste visiterna där nånsin tror jag - för vi hade lovat oss själva burgare från Hard Rock Café där. Veggie Leggie burgaren alltså. Den ÄR to die for (kom ihåg att beställa utan majonnäs bara, så är den helt vegansk)

 

Med matkoma och två fullt ifyllda Interrailpass satte vi oss sedan för sista gången på tåget mot mitt underbara Malmö. Det kändes helt surrealistiskt att åka hemåt. Kändes mer som att vi var påväg mot nån ny destination eller nåt.

 

Men vi hann inte deppa så mycket över att resan var slut, för väl framme på Malmö C blev vi välkomnande hem av Sarah och Johan. Och alltså big happy dance för att träffa min soul sister igen - abstinensen har varit total.

 

Och för att förtydliga. Pata är alltså Patriks smeknamn - inte en bok om mindfullness eller så (hint to you Sarah Button, love you!)

 

24 dagar, 9 länder, 11 städer och 28 olika tåg - med det tackar och bockar vi för den här gången. Thanks for having us Europe, you are awesome!